tt ord beskriver enligt Jessica själv hennes förhållande till socker – beroende. När hon tidigare gjort kortare uppehåll med det vita sockret har hon till exempel drabbats av svår huvudvärk. Nu hoppas hon bli av med suget – men det finns också annat hon vill bli kvitt under de här fyra veckorna.

– Cola Zero är ett jätteberoende. Jag dricker det varje dag, minst tre burkar, och det känns inte som att sötningsmedel är något man egentligen ska hålla på med, säger Jessica.

Och när hon bestämmer sig för något finns det oftast inga hinder. Därför är Jessica helt säker på sockersuccé. Förhållandet till den egna kroppen har med åren blivit bättre – särskilt efter att dottern Elsa, 2, kom till världen – men hon sticker inte under stol med att hon kämpar med sin vikt.

– När jag skrivit om det i min blogg får jag kommentarer om att jag vikthetsar men det gör jag verkligen inte – jag skriver till exempel aldrig ut hur mycket jag väger. Vissa vill vara överviktiga men jag vill inte det. Särskilt inte för andras skull. Jag vill leva ett långt liv.

Under de senaste två och ett halvt åren har hon gått ner 22 kilo. Därför är hon också van vid att räkna kalorier. Men hon har aldrig levt helt utan både socker och kolhydrater – och aldrig så här länge.

– Ris och pasta kommer att bli svårt eftersom jag är så van vid det – det kommer att vara svårt att hitta alternativ tror jag. Det är lätt att man bara äter kyckling och salladsblad. Jag vill komma på härliga maträtter.

Humöret är något annat Jessica är förberedd på att kommer vara svårt. Hunger leder lätt till irritation – något som myntat ett begrepp hemma hos Jessica och Andreas.

– ”Alla ansvarar för sin egen hunger” får man höra om man är lite otrevlig – eller ”honey, ät en banan”. Jag äter jättemycket bananer! Men nu får jag ju inte äta det heller, säger Jessica och skrattar.

Jessica tycker liksom sambon Andreas att det är bra att de är två om utmaningen. De har försökt gå ner i vikt tillsammans men är duktiga på att i stället ge sig hän åt njutningen och frossa i god mat. Men Jessica är också säker på att utmaningen de står inför kommer att slita en del på förhållandet.

Eftersom Andreas kommer hem sent på kvällen kommer hon äta middag tidigt för att hålla humöret.

– Då kan jag också äta kvällsmål lite tidigare – jag tror att de sista kilona jag vill gå ner inte släpper eftersom jag äter middag så sent, ibland vid nio på kvällen. Jag tror att min ämnesomsättning är låg, eller jag vill ju tro att något är fel med den, haha.

När Jessica väntade dottern Elsa misstänkte man att hon drabbats av graviditetsdiabetes. Sen dess har sjukdomen funnits där som ett hjärnspöke. Att slippa oron är något hon ser fram emot.

– Jag tror inte att det kommer att hända så mycket rent utseendemässigt, men jag hoppas att jag kommer känna mig ren på insidan. Och lätt, även om man inte tappar så mycket i vikt. En månad är ju bara en månad.

Vad tror du kommer att vara svårast under sockerdetoxen?
– Att tänka om och tänka nytt blir svårt, men det sociala ätandet blir nog också svårt. Som att titta på film och äta något gott – film är inte film för mig om jag inte äter något till. Så har det varit hela livet. Jag vill egentligen åt beteendet, inte vad jag äter.

e första 11-12 dagarna beskriver hon som en pärs. Hjärnan ville inte fungera och hon var så trött att hon till sist trodde att hon var gravid. Dessutom kände hon sig svag. Att se andra njuta av socker var tufft, även om Jessica egentligen inte kände av något sötsug. Och viljestyrkan hon visste att hon hade har hon satt på prov.

– Jag hade ett glöggmingel men åt inget själv. Det finns inte på världskartan att jag skulle ”råka” äta en lussebulle. Det är inte värt att avbryta. Förut kunde jag tacka ja till bullar av vana, inte för att jag var sugen. Det är skönt att kunna tacka nej.

Precis som Jessica trodde var det till en början tråkig stämning hemma till följd av den strikta dieten. Att Andreas åkte på arbetsresa var ett välkommet avbrott. Hon har också hållit sig till planen att äta middag
på eftermiddagen vilket hon tror har bidragit till att hon nu inte drabbas av galen hunger. Det enda hon saknat är bröd.

– Jag trodde att jag skulle sakna frukt. Bananer hade jag alltid i väskan för att jag hade sådana dippar under dagen, men nu är jag mer stabil i min hunger och humör. Men det finns heller inga toppar. Jag är också mycket piggare på kvällen.

Jessica har under de här två veckorna gått ner 4,3 kilo och tappat 6 centimeter i midjan. Hon har också märkt av en skillnad i sin hy – de små kvisslorna kring munnen har försvunnit. Just nu tror hon att hon kommer fortsätta med dieten även efter de här 4 veckorna.

– Inte så här strikt – jag gillar inte förbud – men jag kommer inte gå tillbaka till den mängd kolhydrater jag åt förut. Nu vet jag att jag klarar mig utan. Och jag vill inte gå tillbaka till att vara så där trött som jag var.

Jessica som testat många dieter genom åren har alltid längtat efter att få äta vissa saker efter avslutad utmaning. Men inte den här gången. I stället har hon rentav utökat repertoaren vad gäller mat.

– Jag känner och uppskattar smaker på ett nytt sätt. Förut förstod jag inte varför man skulle välja blomkål framför något annat men nu tycker jag att det är gott. Jag åt en liten bit vattenmelon och den smakade så sött att det var obehagligt.

Vad har varit jobbigt?
– Det har varit tråkigt att inte få äta godis, jag har ätit kvarg med bär. Men jag har också haft kvällar då jag ätit middag och bestämt att det räcker så, jag behöver inte äta något mer. Det är ett så invant beteende att äta när man tittar på tv.

tmaningens sista två veckor har varit nedförsbacke för Jessica. Hon utsatte sig för fler frestelser, bland annat en julfest, men har klarat perioden galant.

– Jag vann pris på festen och ville så gärna dricka men tackade nej. Jag ville inte förstöra utmaningen näst sista dagen och det har faktiskt varit skönt att avstå alkohol. Jag känner mig så jämn i humör och hunger.

Liksom sambon Andreas är Jessica orolig för hur det ska kännas att äta socker igen. Men hon är nu ännu mer bestämd att fortsätta skära ner på kolhydraterna.

– Det här är inte slutet för mig utan början. Men jag kommer inte vara lika strikt – nu har jag fått dåligt samvete om jag ätit morötter, säger Jessica och skrattar.

– Jag kommer äta vitt socker bara på lördagar – och i begränsad mängd. Kolhydraterna vet jag nu att jag klarar mig utan. Och jag saknar dem inte.

Det forna sockersuget har försvunnit och Cola Zero är utbytt mot mineralvatten. Jessica är också på god väg att bryta mönstret att alltid äta framför teven. Men hon erkänner att hon saknat bröd och havregrynsgröt.

– Gröt åt jag jämt till frukost men jag tror inte att jag kommer att gå tillbaka till det. Nu äter jag två ägg och har blivit så inkörd på det att jag kommer fortsätta.

Sockerdetoxen har lett till att Jessica tappat 5,2 kilo och 11 centimeter i midjan.

– Jag är jättenöjd! Jag trodde ju inte att det här skulle ge någon större förändring. Hade jag tränat kanske resultatet hade varit ännu bättre.

Har din syn på mat förändrats under detoxen?
– Jag trodde inte att min hjärna var så påverkad av min kost. Nu äter jag för att kroppen behöver näring och energi – förut åt jag bara för att äta. I dag känner jag skillnaden i kroppen när jag ätit, vad maten faktiskt ger mig.

TEXT: KATARINA WENDELIN